Historia

Efter ett möte i Stresa mellan alla ledande europeiska mejeriexperter undertecknades den 1 juni 1951 en konvention för att skydda Europas största och mest typiska mejeriprodukter.

Året därpå, närmare bestämt den 30 oktober 1955, erkändes ursprungsbeteckningarna Parmigiano-Reggiano, Grana-Padano, Gorgonzola, Pecorino Romano, Fontina och Pecorino Siciliano officiellt genom presidentdekret nr 1269.

År 1968 bildades till och med två frivilliga konsortier: det första i Novara vid den lokala handelskammaren bestående av små producenter från provinsen Novara och det andra i Milano vid huvudkontoret för det italienska mejeriförbundet och som huvudsakligen bestod av stora industrier inom sektorn.

År 1971 fick konsortiet genom ett ministerdekret i uppdrag att övervaka produktionen av och handeln med gorgonzolaost. Under dessa år definierades organisationens uppgifter, kompetens och strukturella organisation, och den ursprungsmärkning som skulle anbringas på den producerade osten studerades och förbereddes.

Det var först den 1 mars 1975 som färskost började märkas med det visuella märket “” på den aluminiumfolie som omsluter Gorgonzola när den saluförs. Detta sanktionerades genom publicering i den officiella tidningen den 15/5/75.

Genom EG-förordning 1107/96 erkändes och registrerades gorgonzolaosten av Europeiska unionen i förteckningen över ”dop”-produkter den 12 juni 1996.

Genom ett nytt dekret av den 24 april 2002 har ministeriet för jordbruks- och skogsbrukspolitik erkänt och gett konsortiet i uppdrag att genomföra åtgärder som rör förslag till produktionsregler, åtgärder för att förbättra kvaliteten, även när det gäller livsmedelssäkerhet, samt, i samarbete med samma ministerium, åtgärder för att skydda mot missbruk, illojal konkurrens, varumärkesförfalskning och otillbörlig användning av den skyddade beteckningen.